Folkhemsmyt och Osund Konsensuskultur

Vi kan inte ta emot en enda flykting till, utöver de kvotflyktingar vi har förbundit oss att ta emot, och som vi vet har flytt undan krig och förföljelse. De kommer direkt från flyktingläger, och har valts ut som särskilt utsatta och skyddsbehövande. De har redan fått flyktingstatus och behöver inte få sina asylskäl prövade efter ankomsten till Sverige. Vad vi helt måste stoppa är asylinvandringen. Den måste ner till noll under de närmaste åren. Det ska alltså inte vara möjligt att på egen hand ta sig till Sverige för att söka asyl. Under de närmaste åren måste vi...

• Ta itu med gängkriminaliteten och segregationen ute i de förorter som har klassats som utanförskapsområden, med alla till buds stående medel. Försvåra nyrekrytering bland yngre (barn och tonåringar) genom att vidta nedanstående åtgärder:
• Se till att polis, socialtjänst, elevhälsa och lärare som undervisar berörd elev (elev som har utvecklat ett destruktivt beteende, eller befinner sig i riskzonen för att hamna snett) kan samarbeta i team kring den eleven, så att väl avvägda stödinsatser kan sättas in i tid. Sekretessen, som ibland förhindrar att information kan utbytas mellan exempelvis socialtjänst och skola, måste luckras upp, så att lärare som undervisar berörd elev kan få kännedom om den elevens hemförhållanden och livssituation i övrigt. Alla som samarbetar i ett team kring ett barn eller en ungdom ska kunna utbyta information med varandra. Detta samarbete ska omgärdas av sekretess, så att enbart de som har något med berörd elev att göra ska kunna få ta del av känslig information. Alla som arbetar i teamet måste därför ha tystnadsplikt. De personer som ska kunna ta del av sekretessbelagd information kring en elev är följande: Lärare som undervisar berörd elev, personal inom elevhälsan som har kontakt med berörd elev, socialsekreterare som utreder berörd elevs hemförhållanden eller sociala problem, polis som utreder eventuell kriminell aktivitet som eleven misstänks vara inblandad i, vårdpersonal från vårdcentral eller BUP som behandlar berörd elev för psykisk ohälsa, eleven själv, samt elevens föräldrar. All denna personal ska samarbeta intensivt för att undanröja de svårigheter som hindrar berörd elev att göra konstruktiva vägval i livet, som att satsa på att klara av grundskolan, för att senare kunna skaffa sig en bra yrkesutbildning.
• Skriva om socialtjänstlagen så att så kallat mellantvång blir mer regel än undantag, när motsträviga föräldrar sätter sig på tvären, och försöker förhindra att nödvändiga och ibland livsavgörande stödinsatser sätts in. Föräldrar ska inte kunna tacka nej till sociala eller andra stödinsatser som socialsekreterare, lärare eller polis anser vara nödvändiga för att bryta en destruktiv utveckling hos en ung människa. Sociala stödinsatser ska kunna sättas in mot föräldrars vilja även i de fall ett barn eller en ungdom inte har hunnit utveckla ett destruktivt beteende eller psykisk ohälsa, om det finns indikatorer på missförhållanden i hemmet, som senare kan leda till problem som sömnsvårigheter, spolierad skolgång, kriminalitet, droganvändning och psykisk eller stressrelaterad ohälsa. Föräldrar som brister i omsorg eller förmåga att fostra, ska inte kunna bestämma över sina barn (lägga in sitt veto mot stödinsatser) ända fram till ett tvångsomhändertagande av barnet eller ungdomen, vilket kan bli nödvändigt om ingenting kan göras i förbyggande syfte. Idag är föräldrarätten starkare än barnrätten, så länge som ett tvångsomhändertagande inte är aktuellt.
• Skolan måste förändras i grunden, så att varje elev kan utveckla sin fulla potential. Skolan ska så långt det är möjligt kompensera för socioekonomiska riskfaktorer som avsaknad av utbildningstraditioner i hemmet och bristande föräldrastöd. Vid indikationer på missförhållanden i hemmet ska obönhörligen en orosanmälan göras till socialtjänsten, och ett samarbete etableras för att stärka upp skolgången och elevens utveckling på alla plan. De stödinsatser som eleven behöver för att kunna må bra och nå sin potential ska sättas in, även om någon av föräldrarna motsätter sig det. Lärarna måste återfå sin auktoritet, för att kunna skapa arbetsro i klassrummet. Mobilförbud ska råda under lektionerna på alla skolor. Pedagogiken måste förändras så att katederundervisning återinförs, med rejäla lärarledda genomgångar av alla nya moment i samtliga ämnen. Läraren ska förmedla ämneskunskaper innan eleverna får i uppgift att utföra självständiga arbeten, där de förväntas kunna resonera och reflektera kring olika frågeställningar och teman. Läxor ska vara avpassade efter elevens förmåga, och ska kunna klaras av utan hjälp av föräldrarna. Läraren ska också säkerställa att eleven har möjlighet att göra läxan i lugn och ro, innan läxan ges, genom regelbundna kontakter med hemmet, där föräldrar ges uppgiften att skapa lugn och ro de kvällar läxor måste göras. Det måste vara ordning och reda, studiero samt disciplin, såväl i skolan som i hemmet.
• Avskaffa möjligheten för nyanlända att själva få välja var de ska bosätta sig. De ska placeras i kommuner, där det finns goda möjligheter till integration. Det ska finnas bostäder, bra skolor med många svenska elever, arbetstillfällen och goda möjligheter till språkträning via kontakter med svenskar. Totalförbud mot bosättning i utanförskapsområden.
• Kräva deltagande i svenskundervisning. Sfi ska vara obligatoriskt. Små barn ska sättas i särskilda språkförskolor, så att de vid skolstarten kan svenska tillräckligt bra för att kunna hänga med i undervisningen. Goda kunskaper och färdigheter i det svenska språket, goda kunskaper i hur det svenska samhället fungerar, samt en uppvisat god vilja att bli en del av det svenska samhället ska krävas för medborgarskap.
• Göra stora satsningar på socialtjänsten och polisen, samt genomföra radikala förändringar i dessa myndigheters sätt att arbeta. Normen ska vara samarbete och utbyte av information för att förebygga gängkriminalitet, droghandel och annan kriminalitet som kan ha sin komplexa rot i social utsatthet. Samarbetet ska givetvis omgärdas av sekretess. Vi måste utbilda fler socialsekreterare, socialarbetare och poliser. Det måste vara tätt mellan polisstationerna även på landsbygden. Vi måste ha gatupatrullerande kvarterspoliser som kan skapa förtroende bland allmänheten, och då särskilt bland ungdomar. Socialarbetare måste finnas på skolorna, eftersom de har det sociala perspektiv som krävs för att kunna upptäcka barn och ungdomar som far illa i sina hem på grund av våld och/eller missbruk. De kan bistå personal inom elevhälsan vid bedömningar huruvida en elevs psykiska ohälsa eller sömnlöshet kan bero på elevens hemförhållanden, eftersom de oftast har en bättre förståelse än psykologer av hur människan påverkas av sina livsvillkor. Kommuner ska tvingas ge stödinsatser (även förbyggande sådana) till barn och ungdomar som är på glid, eller har svåra eller problematiska hemförhållanden, som underminerar sömnen och hälsan, samt försvårar eller spolierar skolgången, och skadar den unges personliga utveckling. Ett nej från föräldrar ska mötas med mellantvång.
• Satsa på BUP och primärvårdens arbete med barns och ungdomars psykiska och stressrelaterade ohälsa. I första linjens psykiatri möter man barn och ungdomar med lätt eller medelsvår problematik. Då ska fokus initialt vara på livsvillkoren. Frågor ska ställas om hur situationen ser ut hemma och i skolan. Finns det sömnsvårigheter med i bilden, ska situationen hemma om kvällarna stå i fokus, när hemförhållandena förs på tal. Har du en lugn och trygg studiesituation hemma tidig kväll, så att du efter avklarad läxläsning kan få tid över för vila och avkoppling innan sänggåendet? Detta ska vara en obligatorisk fråga att ställa, när ett barn eller en ungdom söker för sömnsvårigheter, innan livsstil, sömnvanor och prestationskrav förs på tal. Man ska ha i åtanke att psykisk ohälsa ofta orsakas av kronisk sömnbrist, vilket i sin tur kan bero på nästan vad som helst. Orsaken kan ligga inuti en själv eller utanför en själv, eller både och. Som man bäddar får man ligga, brukar det heta. Men det är ju inte alls säkert att man får bädda själv. Någon närstående kan bädda så illa för en varje kväll, så att varje natt blir en sömnlös natt. Det är rätt vanligt i våldsamma missbrukarhem. Barn ska kunna söka hjälp inom socialtjänsten samt vård, utan föräldrars vetskap. Äldre barn och ungdomar ska kunna delta i stödgrupper helt anonymt, mot föräldrars vilja, eller utan föräldrars vetskap.
• Återupprätta den gamla hederliga yrkesskolan som ett alternativ till gymnasieskolan. Yrkesskolan ska erbjuda renodlade yrkesutbildningar, där den teoretiska delen ska bestå av renodlat yrkesteoretiska ämnen, samt yrkesanpassade kurser i svenska, matematik och engelska, alltså den teori som är nödvändig för att man ska kunna lära sig ett yrke. Andra ämnen som normalt ingår i gymnasieskolans yrkesprogram, och som inte är yrkesrelaterade ska inte ingå. Yrkesskolan ska även erbjuda arbetsplatsförlagda lärlingsutbildningar, där undervisning i yrkesteori ges någon dag i veckan. Alla utbildningar inom yrkesskolan ska innehålla mycket praktik på arbetsplatser. Yrkesskolan kan vara ett alternativ för den som av olika skäl inte har en chans att uppnå behörighet till gymnasiet, eller är totalt ointresserad av studier i teoretiska ämnen som inte behövs i utbildningen till ett visst yrke. Det kan vara nyanlända äldre barn som har kommit för sent till Sverige, för att kunna ha en rimlig chans att klara av grundskolan. Har man bara två till tre år på sig att klara av nioårig grundskola, inte har hunnit lära sig någon svenska, samt har en dålig eller obefintlig skolunderbyggnad med sig i bagaget från hemlandet, så är möjligheterna att nå behörighet till gymnasiet obefintliga. Ingen människa kan klara av att lära sig svenska, samt klara av grundskolan på två år. Dessa barn skulle ges en avpassad skolgång, där de skulle få ägna all återstående tid av grundskolan åt kärnämnena svenska, matematik och engelska, samt samhällskunskap, för att förbereda sig för yrkesskolan. Klarar de inte att bli godkända i dessa ämnen, så får man förlänga grundskolan med ett år, som de kan ägna åt det eller de ämnen de har blivit underkända i. Om de trots ett extra år inte har klarat att bli godkända i samtliga kärnämnen, så får man ge dem tillträde till yrkesutbildningar på yrkesskolan som inte är teoretiskt krävande, samt ge stödundervisning vid behov. Även svenskfödda barn som är alltför teoretiskt lågbegåvade för att kunna klara av krävande teoretiska ämnen som kräver förmåga till abstrakt tänkande, såsom fysik och kemi, och som har uppvisat stora svårigheter att klara av såväl lågstadiet som mellanstadiet, skulle kunna erbjudas ett mera praktiskt inriktat högstadium med ett minimum av obligatoriska teoretiska ämnen, såsom svenska, engelska, matematik och samhällskunskap. Såväl ungdomar som vuxna ska kunna få tillträde till yrkesskolan. Gymnasieskolan ska vara till för dem som har tillräckliga förkunskaper för att kunna tillgodogöra sig undervisning på den nivån. Det som hör grundskolan till ska läras in i grundskolan, inte på gymnasiet. Introduktionsprogram som ska ge behörighet att studera på nationella program bör tas bort. Behörighetskraven för gymnasiestudier bör skärpas. Yrkesskolan ska vara en möjlighet för ungdomar som är helt och hållet praktiskt lagda, med ett obefintligt eller svagt intresse för teoretiska ämnen, för ungdomar som är alltför teoretiskt lågbegåvade för att kunna klara av gymnasiet, samt för nyanlända äldre barn och tonåringar med för dålig eller obefintlig skolunderbyggnad. Yrkesskolan får dock inte bli en avstjälpningsplats för unga som på grund av svåra hemförhållanden, psykiska problem eller bokstavsdiagnoser har svårt att bli behöriga till gymnasiet. De måste ges stödinsatser på ett tidigt stadium. Hinder i skolgången som går att undanröja med stödinsatser ska undanröjas!

... för att inte välfärdssystemen ska kollapsa. Många kommuner går på knäna, på grund av kostnaderna för den stora asylinvandringen. Man tvingas göra omfattande besparingar och nedskärningar inom vård, skola och omsorg, samtidigt som högarna med orosanmälningar beträffande barn som befaras fara illa växer hos socialtjänsterna. Skolorna har fått ta emot fler barn än vad man egentligen har haft plats för. Det blir trängsel på skolorna, såväl i klassrummen, som i korridorerna, som i matsalen. På många skolor är lärarbristen stor. Klasserna har blivit för stora. Konsekvenserna av det blir att barn med särskilda behov, som har svårt att fokusera när det är stökigt och högljutt i klassrummet, inte klarar av skolan, eller underpresterar gravt. I klassrummen finns många barn som har svårt för att hänga med på grund av språkbarriären, på grund av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, eller på grund av svåra hemförhållanden. De mest utsatta barnen offras på de godhetsknarkandes altare. Vissa människor vill att vi ska ta emot all världens flyktingar samt ekonomiska migranter, bara för att få känna sig goda. De knarkar godhet utan minsta tanke på vilka undanträngningseffekter en alltför stor asylinvandring får i samhällets botten, bland de mest utsatta.

Asylinvandringen måste stoppas och förbli noll under överskådlig tid framöver. Under detta uppehåll måste vi ta itu med att laga revorna i välfärdssystemen, åtgärda de systemfel som gör att samordnade och effektiva stödinsatser inte kan sättas in i tid till barn och ungdomar som är på glid eller har utvecklat psykisk ohälsa, alternativt löper stor risk att utveckla allvarliga beteendestörningar eller psykisk ohälsa som gör att de riskerar att hamna snett senare i livet. Den ena handen vet inte vad den andra handen gör är en bra beskrivning av de samarbetssvårigheter som finns mellan olika myndigheter med alltför sträng sekretess. Det är också en bra beskrivning av ett samhälle som inte längre hänger ihop, ett fragmenterat samhälle, där det är nästintill vattentäta skott mellan olika verksamheter som ska ge utbildning, stödinsatser, vård och omsorg eller bekämpa brottslighet (skola, socialtjänst, BUP, vuxenpsykiatri och polis). Det fattas en skolform i vårt utbildningssystem, nämligen yrkesskola. Äldreomsorgen måste ges mer resurser, så att de människor som varit med och byggt vårt samhälle inte ska behöva fara illa på äldre dar.

Vi måste ta hand om alla de människor som redan finns i vårt land, och se till att de får en dräglig tillvaro, innan vi fyller på med fler asylinvandrare. Vi måste bygga fler bostäder som folk har råd att bo i, se till att vi har en skola som fungerar för de barn som redan går i den, innan vi fyller på med fler flyktingbarn, se till att socialtjänsten kan ge alla utsatta barn, ungdomar och vuxna robusta stödinsatser, innan vi belastar den med fler ensamkommande, se till att polisen får de resurser som krävs för att bekämpa gängkriminaliteten, innan vi fyller på med fler flyktingar som kan tänkas begå brott på grund av utanförskap, etniska motsättningar, frustration och vanmakt. Vi måste ta itu med systemfelen i vårt samhälle, de rigida regelverken som verkar vara gjorda för att klämma sönder människor med, och som gör att människor i alla åldrar far illa. De socioekonomiska klämmorna, skruvstäden, strypsnarorna och kvarnarna som finns lite här och där i våra sociala trygghetssystem, och som drabbar dem som fallit ur sin samtids förklaringsmodeller, och som därför inte passar in i vårdens, socialtjänstens eller försäkringskassans snäva mallar. En människa kläms sönder i ett system, för att sedan malas ner till en skugga av sitt forna jag i ett annat system. Det kan drabba såväl etniska svenskar som nysvenskar. Det drabbar ofta starka och friska, men nedmalda, skadade och nedslitna människor. Man kan vara i ett sådant tillstånd helt utan egen förskyllan. Som sagt, vi har mycket att ta itu med, innan vi fyller på med fler människor.

I en ganska avlägsen framtid, när vi förhoppningsvis har lagat välfärden och åtgärdat systemfelen, kanske vi kan tillåta en ansvarsfull asylinvandring igen, men då måste vi ha upprättat transitzoner längs våra gränser, helt avskilda från det svenska samhället, där flyktingar kan ansöka om asyl och få sina asylskäl prövade. Den som beviljas asyl släpps in i samhället och placeras i en kommun. Den som får avslag lämnar Sverige, om inte verkställighetshinder finns. Slutligen måste signalen till den som söker sig hit vara tydlig: Sverige är inte en drömfabrik. Man kommer inte hit för att få alla sina drömmar uppfyllda. Man kommer inte hit för att få en universitetsutbildning som leder till ett statusyrke. Man kommer inte hit för att göra en klassresa. Man kommer hit för att få skydd undan krig och förföljelse.