Pratet om rasism, främlingsfientlighet och fobier påminner om orwellianskt nyspråk
Är man rasist för att man anser att det finns olika raser, och att det finns genetiska skillnader mellan raserna? Är man främlingsfientlig för att man är emot uppblandning av folkslag och raser? Måste motstånd mot exempelvis invandring bottna i rädsla för det främmande? Måste motstånd mot dagens samhällsutveckling med hårt pådriven urbanisering, extrem individualism och ökad invandring bottna i rädsla för förändring? Måste kritik av islam och dess utbredning i Sverige utgöra en islamofobisk yttring, alltså vara ett tecken på rädsla för islam? Måste ett uttalande av en pastor inom frikyrkorörelsen, att homosexualitet enligt Bibeln är en synd, vara ett homofobiskt uttalande? Måste man vara rädd för allt som man inte gillar och som man är motståndare till? Måste man bejaka all samhällsutveckling, vare sig den är bra eller dålig för enskilda individer och för samhället i sin helhet, för att slippa bli klassad som en fobisk (rädd) bakåtsträvare? Måste motstånd mot feminism bottna i rädsla för starka kvinnor som klättrar förbi männen på karriärstegarna? Måste män som ogillar feminismen nödvändigtvis vilja tvinga tillbaka kvinnorna till hemmen, och kedja fast dem vid spisen? Är det så att kvinnor som är motståndare till feminismen, inte har förstått sitt eget bästa?
Själv är jag böjd att svara nej på samtliga de frågor som jag ställt ovan. Jag tänker nu gå igenom dessa frågor och motivera varför jag svarar nej på dem.
Är man rasist för att man anser att det finns olika människoraser, och att det finns genetiska skillnader mellan raserna?
Varför skulle man vara rasist för att man är övertygad om att det finns olika människoraser, och att raserna skiljer sig åt? Varför skulle det vara rasistiskt att påstå, att olika raser har olika egenskaper, olika styrkor och svagheter, såväl fysiskt som psykiskt, och att dessa skillnader delvis är genetiskt betingade? För mig är det okontroversiellt, så länge som man inte hävdar att den ras man själv tillhör skulle vara överlägsen någon annan ras, vara mer värd än någon annan ras, ha rätt att dominera och tvinga någon annan ras till underordning. Själv är jag tämligen övertygad om att det finns såväl olika människoraser som olika folkslag, samt att dessa olika raser och folkslag skiljer sig åt genetiskt. Jag anser däremot inte att någon ras är överlägsen någon annan ras. Jag anser absolut inte att människor som tillhör en viss ras och ett visst folkslag är mindre värda än andra, att dessa människor på något sätt är underlägsna dem som tillhör en annan ras, och att de, på grund av sin underlägsenhet, ska tvingas till ett sämre liv i underordning. En del hävdar att svarta afrikaner har lägre IQ än exempelvis vita människor av europeiskt ursprung eller asiater. Det har jag ingen uppfattning om. Jag tror nämligen inte på begreppet IQ och IQ-tester.
Ta begreppen rasism och rasist. Vad är rasism? I vilka sammanhang kan man använda begreppet rasism? När ska man undvika att använda det? Är inte begreppet rasism strikt kopplat till begreppet ras? När kan man anses vara rasist? Vilka kriterier måste vara uppfyllda? För mig är en rasist en person som...
- anser att det finns flera olika människoraser som skiljer sig åt genetiskt.
- anser att de olika raserna ska leva åtskilda.
- anser att en viss ras är överlägsen andra raser (genetiskt), och ska vara överordnad alla andra raser
- uttrycker sig i nedsättande ordalag om människor, eller har nedsättande attityder gentemot människor, tillhörande raser som personen ifråga anser vara underlägsna.
Enligt min uppfattning, måste kriterierna under samtliga punkter ovan vara uppfyllda för att en person ska anses vara rasist. Att man anser att det finns olika människoraser som skiljer sig åt genetiskt, samt att raserna bör leva åtskilda, är inte tillräckligt för att man ska stämplas som rasist. Då är man rasmedveten, men inte nödvändigtvis rasist. För att vara rasist krävs dessutom att man anser att en viss ras är överlägsen andra raser, och därmed ska vara överordnad andra, förment underlägsna och mindervärdiga, raser. Det ligger i rasismens natur att uttala sig nedsättande om människor som tillhör en ras som rasisten anser vara underlägsen, eller åtminstone uppvisa nedsättande attityder gentemot sådana människor. Därmed är punkt 4 så gott som alltid uppfylld. Jag anser att man inte ska använda begreppet rasism, om man inte syftar på begreppet ras. Att som vissa gör, börja haspla ur sig vettlösa anklagelser om rasism, så snart någon uttalar sig nedsättande eller kritiskt om muslimer, är helt fel. Muslimer är inte någon specifik ras eller ens något specifikt folkslag, utan en högst heterogen grupp människor, tillhörande olika folkslag och raser, som bekänner sig till religionen Islam. Det handlar om kritik av religionen Islam och dess utövare, inte rasism eller nödvändigtvis islamofobi. Jag återkommer till missbruket av begreppet islamofobi längre fram i detta inlägg.
Orwellianskt nyspråk: Den som anser att det finns olika människoraser är nu en rasist. (Glidning av ords betydelse)
Orwellianskt nyspråk: Den som uttalar kritik mot Islam är nu en rasist och en islamofob. (Glidning av ords betydelse)
Är man främlingsfientlig om man vill stoppa invandringen helt, eller minska den drastiskt?
Nej, varför skulle man nödvändigtvis vara det? Man kan mycket väl vara för ett etniskt homogent samhälle, utan att vara det minsta fientligt inställd mot främlingar som kommer till vårt land på tillfälligt besök. Med främlingar menar jag i detta sammanhang företrädesvis människor som kommer från utomeuropeiska länder med en annorlunda kultur och annorlunda sedvänjor. Om man vill uppnå ett etniskt homogent samhälle, så måste man vara emot mångkultur och uppblandning av raser och folkslag, annars kommer man aldrig att kunna nå sitt mål. Detta är självklart och behöver inte ha någonting med främlingsfientlighet att göra. Man kan vara positivt inställd till, och nyfiken på människor från exotiska länder i exempelvis Afrika, utan att vilja ha dem permanent boende i sitt eget land. Man kan vara för etnisk och kulturell mångfald globalt (*etnopluralism), och samtidigt vara emot rasblandning och mångkultur i sitt eget land, utan att vara främlingsfientlig. Motståndare till globalism, rasblandning och mångkulturalism brukar anföra som argument att nämnda företeelser på sikt kommer att leda till kulturell likriktning (monokultur) och biologisk utrotning av framförallt vita människor. De anser att biologisk mångfald är viktig även bland människor, och att dagens utveckling är ett hot mot denna mångfald.
Orwellianskt nyspråk: Kritisk mot invandring och mångkultur = Främlingsfientlig (Glidning av ords betydelse)
Måste motstånd mot exempelvis invandring och mångkultur bottna i rädsla för det som känns främmande?
Nej, absolut inte. Man kan vara motståndare till fortsatt invandring, eller vilja minska den rejält, utan att vara det minsta rädd för människor som kommer från länder med annorlunda språk, mat, kultur, religion och sedvänjor. Motståndet kan istället bottna i preferenser: Vilken typ av samhälle man föredrar att leva i. Det kan vara så att man inte tror på ett samhälle, präglat av mångkultur och folksplittring. Om man med invandring menar mottagandet av ett stort antal flyktingar, så kan motståndet bero på att man ser undanträngningseffekter inom skolan och socialtjänsten, att man inser att flyktingmottagandet kommer att bli gökungen som käkar upp samhällets resurser, så att utsatta svenskar kommer att få stå tillbaka. Det ser vi idag inom bland annat socialtjänsten, där högarna av orosanmälningar beträffande barn som misstänks fara illa i sina hem, växer på vissa socialkontor, eftersom många socialsekreterare går på knäna av utmattning, på grund av allt för många ensamkommande. Det handlar inte nödvändigtvis om fobier. Det kan lika gärna handla om att många svenskar har börjat vantrivas med samhällsutvecklingen. De trivs inte i ett alltför uppblandat, individualistiskt och splittrat samhälle, där människor drar isär samhället, stället för att dra åt samma håll. Det handlar om att alltfler har en realistisk syn på utvecklingen: De inser att en alltför stor invandring av människor av utomeuropeiskt ursprung, mycket starkt har bidragit till ett alltmer splittrat, otryggt och otrivsamt samhälle.
Orwellianskt nyspråk: Vantrivsel med mångkultur och folksplittring = Zenofobi (rädsla för främlingar). (Glidning av ords betydelse)
Måste motstånd mot dagens samhällsutveckling med hårt pådriven urbanisering, extrem individualism, materialism, konsumism, karriärism, samt ökad invandring, (som globaliseringen leder till), bottna i rädsla för förändring?
Nej. Motståndet kan lika gärna bottna i att man vill att hela Sverige ska kunna leva, att man vill ha en levande landsbygd, att man vill ha en folkgemenskap, där människor ur alla samhällsklasser, i städerna och på landsbygden, drar åt samma håll i en gemensam kamp för att skapa ett samhälle som är gott för alla människor, att man är emot den splittring av samhället, som en alltför stor invandring leder till. Motståndet behöver inte bottna i rädslor, utan i vantrivsel med en utveckling på landsbygden, som har lett till att många små familjejordbruk har lagts ner på grund av olönsamhet, och ersatts av djuruppfödning i industriell skala på ett fåtal storjordbruk, där djuren har reducerats till att bli produktionsenheter. Alltfler människor har börjat vantrivas med den extrema individualismen, där ambitionen att klättra på karriärstegar och skaffa sig en god löneutveckling har blivit så mycket viktigare än omsorgen om varandra och samhället i sin helhet. Vantrivsel med utvecklingen har ingenting att göra med rädsla för förändring.
Orwellianskt nyspråk: Vantrivsel med samhällsutvecklingen = Rädsla för förändring (Glidning av ords betydelse)
Måste kritik av islam och dess utbredning i Sverige utgöra en islamofobisk yttring, alltså vara ett tecken på rädsla för islam?
Nej. Man behöver inte vara rädd för allt man ogillar, eller är kritisk mot. Somliga anser att Islam är en främmande religion som inte hör hemma i Sverige, och att dess utbredning hotar att försvaga kristendomen, som är en del av vårt kulturarv. En del anser att många muslimer klär sig och lever på ett sätt som försvårar eller omöjliggör integrationen. Andra pekar på radikaliseringen av unga muslimer som ett orosmoment, som i förlängningen kan bli ett reellt hot mot hela vårt samhällssystem. Många svenskar anser att Islam förändrar vårt samhälle i en riktning som de inte trivs med. De tycker inte att moskéer, minareter och böneutrop passar in i vår kultur och i våra stadsmiljöer. Det handlar inte om islamofobi, utan om en högst befogad kritik av Islam, och om en högst befogad oro inför dess utbredning i vårt land. En del svenskar känner inte igen sig i sitt eget land, där de en gång föddes. Många svenskar är övertygade om att flertalet muslimer har en dold agenda: Att de tänker islamisera vårt land.
Orwellianskt nyspråk: Kritik av Islam eller vantrivsel med Islams utbredning = Islamofobi (Glidning av ords betydelse)
Måste ett uttalande av en pastor inom frikyrkorörelsen, att utlevd homosexualitet enligt Bibeln är en synd, vara ett homofobiskt uttalande?
Nej. Det handlar i detta fall om vilken bibeltolkning denne pastor har. Han verkar tillhöra de bokstavstrognas skara, vilket betyder att han tolkar Bibelns budskap ganska bokstavligt. När han hävdar att utlevd homosexualitet enligt Bibeln är en synd, stödjer han sig antagligen på bibelställena 3 Mosebok 18:22 och 3 Mosebok 20:13 i Gamla Testamentet, där det I Guds lag till Israel gavs följande förbud:
Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt.
Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.
För en frikyrkopastor av denna kaliber torde budskapet vara solklart: Två män kan inte ha sex med varandra. Det strider mot Guds vilja. Det är en synd. Denne pastor anser, i enlighet med sin strikta bibeltolkning, att en människa ska leva som Gud vill. Pastorns uttalande är inte ett uttryck för homofobi, utan ett uttryck för en bokstavstrogen bibeltolkning. Det är ingen synd att vara homosexuell. Det är däremot en synd att leva ut sin homosexualitet. Så har pastorn tolkat Guds ord. För honom är Guds ord ett rättesnöre, en lag, ett påbud. Det går inte att vrida och vända på, så att det ska passa in i en modern tid som vår. Går man från frikyrkorörelsen till den ryska ortodoxa kyrkan, så möter man en bibeltolkning som är ännu mer bokstavstrogen. I den ortodoxa traditionen är det överhuvudtaget inte tillåtet att analysera och omtolka Bibelns budskap, eftersom det skulle vara detsamma som att ifrågasätta Gud. Det har mjukats upp något, men uppfattningen bland ortodoxa kristna är alltjämt, att Bibelns budskap, som kommer från Gud, inte kan uppdateras och anpassas till vår tid. Inom speciellt den ryska ortodoxa kyrkan anses det vara en dödssynd att leva ut sin homosexualitet. Man kommer att hamna i Helvetet om man gör det. Det blir en enkel resa utan mellanlandning, eftersom begreppet skärseld (reningsbad) inte existerar inom ortodoxin. En syndare som inte hinner ångra sig innan den fysiska döden inträffar, får ingen andra chans till rening från synder i skärselden, utan är dömd till evigt liv i helvetet.
Orwellianskt nyspråk: En strikt tolkning av Bibelns budskap = En homofobisk tolkning (Glidning av ords betydelse)
Måste man vara rädd för allt som man inte gillar och som man är motståndare till?
Nej, inte alls. Att man ogillar en företeelse, som exempelvis homosexualitet, eller är motståndare till en viss religion, som exempelvis Islam, behöver inte alls bottna i rädsla. Det är ett exempel på så kallade psykologismer (djupt rotade och extremt seglivade verklighetsfrånvända teoretiska strömningar bland psykologer), att rädsla skulle vara alla negativa känslors urmoder. Man är egentligen rädd för det som man ogillar, avskyr, föraktar eller hatar, enligt dessa psykologiska skolor. Ren idioti. Att koka ned alla negativa känslor till fobier är ett exempel på nyspråk.
Orwellianskt nyspråk: Att ogilla en viss företeelse = Att vara rädd för företeelsen (Glidning av ords betydelse)
Måste man bejaka all samhällsutveckling, måste man hela tiden vara förändringsbenägen, måste man tycka att saker och ting bara blir bättre, för att inte per automatik bli klassad som en rädd bakåtsträvare?
Är man rädd för förändring, bara för att man tycker att vissa saker var bättre förr? Nej, varför det? En svensk måste alltid vara förändringsbenägen. Det ingår i det moderna projektet. Den som inte vill förändras anses vara rädd för förändringar. Förutom att man måste vara stadd i konstant förändring, så måste förändringen gå i en specifik riktning. Man får inte stanna upp för att reflektera. Det anses vara skadligt. Man ska anse att samhället har blivit bättre i alla avseenden, inte sämre. Man ska tycka att globalisering är bra. Man ska vara utåtblickande. Man ska gilla öppna gränser. Man ska bejaka fri rörlighet över nationsgränserna, för såväl kapital som människor. Annars är det något fel på en. Man är en korkad bakåtsträvare, full av fobier, en förlorare, om man inte bejakar utvecklingen. Man bemöts med: 'Men det var ju inte bättre förr', 'Men det regnade ju på 60-talet också, vet du', 'Man ska följa med sin tid', 'Det är ju lättare att hålla kontakten nu', 'Det är ju enklare att resa nu', 'Bilarna är ju säkrare nu', 'Det finns ju fler kanaler i radio och TV nu', och så vidare. Man vet inte sitt eget bästa, om man inte tycker att allt har blivit bättre och bättre sedan 50-talet. Man förstår inte bättre (ironi). Man förstår inte hur bra allting har blivit.
Orwellianskt nyspråk: Motståndare till globalisering = Rädd och dum bakåtsträvare (Glidning av ords betydelse)
Vill män som är motståndare till feminismen, tvinga kvinnorna tillbaka till hemmen, samt kedja fast dem vid spisen?
Om så är fallet, vad bottnar denna antifeminism i? Rädsla för starka, välutbildade kvinnor som på alltför många områden kan komma att klättra förbi männen på karriärstegarna, och få en bättre löneutveckling än männen, och därigenom bli ännu mer oberoende av männen? En mardröm för lågutbildade män på landsbygden? En mardröm för män som blivit akterseglade av globaliseringen, och som är globaliseringens förlorare? Men varför skulle just dessa män vara antifeminister? Att man ständigt kopplar man samman antifeminism med lågutbildade män i glesbygden är ett intressant fenomen, och ett bra exempel på orwellianskt nyspråk: Motståndet mot feminismen är strikt kopplat till rädsla för starka kvinnor i karriären, hos lågutbildade män i glesbygden som anses vara globaliseringens förlorare. Detta är en orwelliansk förklaringsmodell som man inte ruckar på ostraffat. Den omöjliggör alternativa förklaringar. Lågutbildade män i glesbygden anses vara på utdöende, eftersom glesbygden utarmas och dör ut. Det betyder att feminismen kommer att besegra antifeminismen, eftersom rädslan för starka karriärkvinnor hos utdöende män i en utdöende glesbygd kommer att dö ut med de rädda männen.
Orwellianskt nyspråk: Antifeminism = Rädsla för starka och välutbildade karriärkvinnor som fått en bättre löneutveckling än globaliseringens förlorare (lågutbildade män) i glesbygden. (Glidning av ords betydelse)
Har kvinnor, som är motståndare till feminismen, inte förstått sitt eget bästa?
Har de inte förstått att de måste lösgöra sig från stereotypa könsroller, se till att ta sig upp på karriärstegarna, för att få en bra löneutveckling? Låt inte moderskapet och vård av frisk man i hemmet bli dina superkrafter, för då kommer du att hamna bland globaliseringens förlorare. Bli aldrig hemmafru. Låt dig inte kedjas fast vid spisen. Föd inte för många barn. Då kommer du aldrig upp på karriärstegen. Du kommer aldrig att bli ekonomiskt självständig. Din man kan komma att lämna dig för en yngre kvinna. Högavlönade män på karriärstegen kommer inte att vilja ha dig, eftersom du inte matchar dem. Återstår de lågutbildade och lågavlönade eller arbetslösa och marginaliserade utdöende männen i den utdöende glesbygden, om de kan försörja dig, vill säga.
Orwellianskt nyspråk: Kvinnliga antifeminister har inte förstått poängen med feminismen. De har inte förmått bryta mot traditionella könsroller. De har gått i en kvinnofälla, genom att föda för många barn och stanna hemma för länge med barnen. De har valt ett kvinnodominerat yrke med dålig löneutveckling. De har inte förstått sitt eget bästa.
Eller är det precis tvärtom? Har dessa 'förlorare' istället insett vilka som är de verkliga förlorarna? Vad som är en kvinnofälla? Att sätta karriär och konsumism före omsorg om hem och barn, eller att tro att det går att kombinera? Vinnare kanske är de kvinnor som ser moderskapet som sin superkraft. De som har lyckats undvika att gå i en kvinnofälla, kanske är de kvinnor som har insett att män och kvinnor har olika könsspecifika egenskaper, och att man ska försöka komplettera varandra, istället för att bekämpa varandra, eller tävla om vem som kan klättra högst på karriärstegen och tjäna mest pengar. Att se livet som en hinderbana, en kapplöpning mot toppen, eller en mängd projekt, staplade på varandra, och som utan undantag måste bli lyckade, att tro att man kan lyckas på livets alla områden, att tro att man inte ska behöva avstå från någonting under sin livsresa, det om något är en fälla för såväl kvinnor som män. Jag tror att dagens feminister har gått väldigt djupt in i en återvändsgränd. Deras resonemang känns inte naturliga. De är förlorare i det långa loppet.
Fundera lite kring Orwellianskt nyspråk och dagens infekterade debattklimat
Nyspråk är språket som talas i det samhälle som beskrivs i romanen 1984 av George Orwell. Det syftar till att upprätthålla romanvärldens rigida och ofria samhälle genom att begränsa individens tankeutrymme och därigenom förhindra kritik mot "Partiet" och dess ledare "Storebror". Det som är mest utmärkande för nyspråket är att mängden ord hela tiden minskas, och att sidobetydelser undviks. Ett ändamål med nyspråket var att omöjliggöra alla andra sätt att tänka. Ordförrådet var uppbyggt så att det exakt och ofta mycket subtilt kunde uttrycka varje åsikt en partimedlem lämpligen kunde önska uttrycka, samtidigt som det uteslöt alla andra betydelser och även möjligheten att indirekt finna på dem. (Ur Wikipedia)
I det offentliga samtalet kring sådana fenomen som invandring, mångkultur, rasism och främlingsfientlighet används ett språk som på ett otäckt sätt påminner om nyspråk. Det finns outtalade regler och mallar som definierats av etablissemanget, och som varje deltagare i samtalet måste följa. Man måste använda speciella ord och uttryck när man diskuterar de problem som uppstår i samband med exempelvis en stor invandring, samt använda specifika, av etablissemanget godkända, tankemodeller för att förklara varför problemen uppstår. Detta rigida och torftiga nyspråk gör det svårt för människor att finna andra sätt att tänka. Det nästan omöjliggör alternativa förklaringsmodeller. Man nästan kvävs av att ständigt höra sådana påhängda morfem som fob, fobi, fobisk och fientlig, för att inte tala om sådana nyord som rassefiering och utanförskapsområden.
*Etnopluralism:
Den etnopluralistiska ideologin menar att ingen ras eller etnisk grupp är mer värdefull än någon annan, men att de måste leva åtskilda för att undvika påstått negativa konsekvenser av genetisk och kulturell sammanblandning. Inom den Nya högern anförs att mångkulturalismen ska avskaffas till förmån för en etnisk heterogen värld med homogena stater i syfte att bevara föreställda unika, nationella särarter av olika folk.
Källa: Wikipedia